7 jan. 2018

När har man tillräckligt med pengar?

Mängden pengar som krävs för att lämna yrkeslivet är naturligtvis högst individuellt.
Det har blivit rätt poppis med artiklar i kvällstidningarna om alla som ska lämna yrkeslivet i tidig ålder och nu senast Eric och Alexandra som ska gå i pension vid 40.

Jag är ytterst medveten om att majoriteten av oss kommer att bygga upp ett större kapital än nödvändigt innan vi väljer att ta steget att sluta att yrkearbeta.
Men och andra sidan så vill jag inte hamna i en situation då vi tvingas vända på kronorna för att få vardagen att gå ihop och då är den där "friheten" rätt dyrköpt.

Själv vill jag lämna arbetslivet så snart jag har de ekonomiska förutsättningarna men jag inbillar mig att det inte kommer att vara helt billigt att vara frivilligt arbetslös. Jag vill ha möjlighet att resa, aktivera mig med aktiviteter som inte alltid är helt gratis och naturligtvis vill jag kunna äta och dricka gott.

Summa summarum så är det inte helt gratis att lalla runt om dagarna och jag är övertygad om att jag kommer att bränna mer stålar som arbetsbefriad än vad jag gör som yrkesarbetare och tillbringar en tredjedel av min vakna tid på arbetet.



Men tillbaka till Eric och Alexandra som tänker gå i pension innan 40. Ekonomiskt oberoende uppnås vid den svindlande summan av 5,4 miljoner kronor och enligt principen om Safe Withdrawal Rate (rätt uttjatat men vill du veta mer så Googla) innebär det en inflationsskyddat månatligt uttag på 18 000 kronor som de båda ska leva på. Viket fantastiskt liv att se fram emot...
Men jag ska inte raljera mer än vad jag brukar. Paret är vuxna och har gjort sitt eget val och har en önskan att leva på 9 000 kronor p.p. - värre är det med snålaktivisterna som tvingar sina barn att flytta ut i skogen och leva på bark endast för att de själva är arbetsskygga.

Även om Eric och Alexandra inte är där ännu så har vi ett flertal personer i bloggsfären som faktiskt gått, eller snart, går i s.k. pension. "Så kallad" pension då merparten verkar vara villiga att arbeta vidare i egen regi precis som övriga 400 000 egenföretagare i Sverige - men det ger ett ganska bra uppslag till blogginlägg...

Önskan att bli "fri" och eventuellt arbeta i egen regi är rätt utbrett och ändå tycker kvällspressen att det här är något fantastiskt unikt trots att 10 procent av den arbetsföra befolkningen är sin egen arbetsgivare.
Men det är ett utbrett fenomen och det tar inte många minuter att gå igenom bloggar och twitterinlägg där många snart anser sig uppnå den där friheten med kalkyler på en 10-procentig inflationsskyddad avkastning från börsen - själv blir jag mörkrädd.

Min egen definition på att vara "fri" och "pensionär" är att inte behöva arbeta alls.
Både jag och fru Cm är generellt sätt lite äldre än den genomsnittliga bloggande investerar/spar-pensionären och har bara några år tills vi passerar 50 så är det ingen självklarhet att vi ger fan i att yrkesarbeta. Vi har varit rätt välbetalda i många år och varit s.k. "tiotaggare" de 20 senaste åren vilket resulterat i en väl tilltagen tjänstepension.

Vi äger idag dubbla bostäder och kan konstatera att om vi nöjer oss med ett boende så skulle vi vara skuldfria med en aktieportfölj på 10 miljoner. Är inte det tillräckligt?

Kanske

Fru Cm har, efter idogt tjatande från min sida, sagt upp sig från sin arbetsgivare efter ett drygt kvartssekels knegande. Fru Cm är duktigt välbetald och inkomstbortfallet kommer att vara märkbart men vi tror att det kommer att vara hanterbart.
Huruvida Fru Cm drar ned till Frankrike och bygger oss ett hus eller konsultar vidare (pensionär enligt vissa bloggare) i egen låda får tiden utvisa.

Trots 3-4 gånger så stort kapital som Eric och Alexandra siktar på så kan jag konstatera att det inte är en självklarhet att ha råd att sluta yrkesarbeta.

83 kommentarer:

  1. Haha så skön du är :)
    Älskar ditt sett att tänka på. Har aldrig förstått mig på dessa som kallar sig "miljonärer" men lever på smulor. De pratar om "vi har ett liv, och därför tänker jag inte arbeta bort det" men leva på smulor, fattigt och snålåker på släkt och vänner. Att inte göra saker i livet för att "det kostar" när de har 4 milj i aktier är bara skumt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en treliv kommentar :-)
      Jag hade laddat för en flock kränkta snålsparare som ska gå i pension inom kort...

      Men även om mitt inlägg främst var för att provocera så kan jag inte förstå poängen att snåla som fan för att spara ihop en summa som motsvarar ett liv nära existensminimum.

      Trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  2. Att ha f-skattsedel och fakturera 10-100.000 per år om något kul dyker upp är rätt stor skillnad mot det liv de flesta egenföretagare som jag känner lever.

    Håller dock helt med om att 2-3 miljoner per person är rätt magert för att kalla sig fri.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Miljonären,

      Jag tycker precis som du att det är rätt slugt med att inneha en F-skattsedel för att kunna debitera om något mindre gig dyker upp. Men att debidera 50 eller 100 procent i eget bolag är inte min definition på att vara "fri"

      Trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  3. v”ärre är det med snålaktivisterna som tvingar sina barn att flytta ut i skogen och leva på bark endast för att de själva är arbetsskygga”

    Du fångar något väldigt viktigt för mig här. Jag vill inte att min familj ska behöva leva snålt, och jag vill att mina barn ska få gå i ännu bättre skolor än vad jag fick gå i som barn.

    Bra skrivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej David!

      Tack för din kommentar. Håller helt med dig.
      Tycker det är självklart att barnen inte ska behöva drabbas av föräldrar som är arbetsskygga och ska gå i pension i tidig ålder.

      Har man satt barn till världen så anser jag att de ska få bästa möjliga förutsättningar oavsett om det är socialt eller ekonomiskt.

      Trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  4. Gäsp. En rik gnällspik som pissar på folks drömmar. Spännande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar.
      Misströstade rätt länge men nu kom den....

      //Cm

      Radera
  5. Hej,
    Vad skönt att höra att jag inte är ensam "gamling" i gemet. Jag är 48 år nu och planerar att gå i pension när jag fyller 55.
    Tack för en välskriven, välartikulerad och intressant blogg!

    Mvh, Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anneli!
      Du är inte ensam och vi är rätt många gamlingar i gemet.
      Vi är jämngamla och jag tycker att du gör helt rätt som planerar att checka ut vid 55.

      Tack och jag önskar dig en fortsatt trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  6. Hmm... antar utan att veta! Att dom med barn som har lyxen att gå i pension vid 40? Att deras barn inte är med i någon idrott som kostar pengar? Eller så har dom "lyckats" få barnen att avstå sport. Med tanke på hur mycket idrott kostar! Medlemsavgift, Cuper, overall, köra till matcher osv..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla unga människor är inte låginkomsttagare.

      Radera
    2. 9000kr fungerar ju fint. Allt beror på hur man vill leva.

      Alla mina kostnader. Boende, försäkringar, el, bredband, mobil och mat, ja ALLT! är 6000kr i månaden. Då går jag på krogen nån helg i månaden och även äter ute nån helg i månaden. Jag tränar ofta och äter som en tjur. Snålar inte.

      Att sk "rika gnällspikar" måste köra med sin Ferrari till närmaste coop för att handla mat så måste inte andra göra det. Jag går eller cyklar.

      - Köra sina ungar med bil till matcher? Jag känner inte många stockholmare som har bil faktiskt. Man ger ungarna ett SL- kort eller så möts man upp några fler och samåker och om det är kortare avstånd används cykel.

      Radera
    3. Hmm..ingen "kompis-serie" i annat län med andra ord!? Vilket är vanligt i mitt län. 👍☺

      Radera
    4. Visst Frihet innan 40.

      Vill du leva resten av ditt liv i fattigdom så får du naturligtvis göra det.
      Känns som om det verkligen är något att sträva efter....

      "Mer än var tionde person över 65 år i Sverige lever under EU:s gräns för låg ekonomisk standard. Det betyder att de har mindre än totalt 11 800 kronor att röra sig med i månaden efter skatt."

      //Cm

      Radera
  7. Tja CM,

    Livet handlar väl ändå lite om att våga och om att göra det man vill. Inte låta sina drömmar tryckas ner av andras åsikter eller att skita i saker för att man är feg? Det är knappast så att de kommer att dö om pengarna skulle ta slut pga av någon superbörskrasch och personligen så tror jag att man utvecklas av såna stora steg som deras plan är. Nu har jag inte koll på statistik men borde inte risken att man drabbas av en allvarlig sjukdom, dödsfall eller olycka vara större än att pengarna tar slut?

    Vad är ett fantastiskt liv enligt dig, varför skulle inte 18.000kr i månaden räcka? Vad exakt gör att man inte kan ha ett fantastiskt liv med de pengarna? :)

    Med vänlig hälsning Frihetsmaskinen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl klart att man kan ha ett "fantastiskt" liv för 18000kr 2pers. Men man begränsar sig ändå. Det är för mig inte att vara fri

      Radera
    2. Tjena Frihetsmaskinen,

      Mitt inlägg var initialt för att provocera en smula men ändå med en seriös underton.

      Att lämna arbetslivet när man kan inkassera en icke inflationsskyddad inkomst på 9 000 kronor i månaden är rätt illa om man i övrigt är frisk.

      Att på fullt allvar sikta på att leva sitt resterande liv under under gränsen för vad som anses vara fattigdom enligt EU:s standard är rätt tragiskt.

      Jag vet inte vilken nivå jag önskar för att leva ett fantasktiskt liv men den är betydligt högre än 9 000 kronor för att ens leva ett drägligt liv.

      Mvh//Cm

      Radera
  8. Intressant kommentar som vanligt CM.

    Detta är något som jag och Fru Snålgris har debatterat väldigt mycket här hemma. Vi har som bekant en livsstil som gör att när vi är "lediga", dvs en minivariant av att vara "fri", så vill vi ut och resa, åka till olika städer både inom och utanför Sverige och göra olika spännande saker, både sådant som kostar pengar och sådant som är mer eller mindre gratis. Detta gör att vår monetära ribba för att kunna ta steget och ge fingret till chefen ligger högre än många andra, dock inte så högt som du CM.

    Jag tror att det handlar om hur man själv definierar att vara "fri". Om det enbart innebär att man kan bära sina löpande kostnader och inte har planer på att slösa en massa pengar på dyra middagar, viner, resor etc utan leva vidare som en Svensson, ja då hade vi klarat oss på de 16000 vi har idag som löpande kostnader. Fast då hade det blivit mycket tältande och bärplockande istället för flygresor till Afrika och annat kul man kan göra när man inte jobbar.

    Både jag och Fru Snålgris trivs med våra jobb och har inget desperat behov av att checka ut för den sakens skull. Dock, har vi inga planer på att jobba till 65 år, utan har som mål att sluta jobba den dagen vi har tillräckligt med kapital för att kunna göra det UTAN att göra avkall på den livsstil vi har. Och det är ju något väldigt individuellt...

    Kul att höra lite mer om era filosofier kring att sluta jobba!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fan Snålgrisen!
      Jag är rätt nöjd över att jag lockade dig till att börja blogga.
      Du är en klock och sund person och jag antar att fru gris är lika begåvad.

      Precis som du är inne på så skulle vi "klara oss" på betydligt mindre pengar än vad vi har. Men är det ett liv jag skulle väja att leva?

      Vi gillar att resa och det där med tältandet var kul när jag var åtta - som medelålders farbror så föredrar jag nog en mjuk säng och en varm dusch när jag vaknar.

      Precis som ni är det ingen panik att checka ut från arbetslivet även om jag börjar förstå att det kommer att ta lite längre tid än vad vi förväntat oss.

      Enligt mitt tycke har ni helt rätt inställning - checka ut när ni känner att ni inte BEHÖVER GÖRA AVKALL på den livsstil ni önskar.

      Önskar dig en fortsatt trevlig helg!
      //Cm

      Radera
    2. Tackar ödmjukast för den vänliga kommentaren! Verkar som om vi är inne på samma spår. För oss är inte det viktigaste att kunna sluta jobba, det kan vi göra redan om ca 3 år med nuvarande utvecklingsökningar och arbetsinsats, det är minst lika viktigt för oss att kunna ha råd att hitta på lite saker, som resor, utemiddagar, spabesök etc.

      Radera
  9. Jag håller helt med dig, om jag var i din situation och hade dina kostnader så skulle jag inte heller våga checka ut från arbetslivet än. Du är ju såklart van med en dyrare livsstil och då behöver du mer för att gå runt. Bara för någon känner sig fri med ett kapital på 5 miljoner betyder det inte att alla andra känner samma sak. Men vad anser du är tillräckligt för att du ska känna dig fri? Jag tror inte att du har slängt upp den siffran på bloggen, eller så har jag missat det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Handlar förmodligen om runt 30miljoner, med en direktavkastning runt 4% ger det en månadsuttag på 100 000. Det ska ju täcka CMs silvertryffel, taxiresor, resor till karibien, utemat på ställen med små portioner så man måste åka till donken efteråt för att bli mätt.

      Radera
    2. Hej!
      Naturligtvis är situationen att känna sig "fri" högst individuellt och påvekars av det liv man har till vardags. För egen del så skulle vi lätt kunna kapa kostnader på 10-20 tkr i månaden utan att leva sämre men med et mer hälsosamt liv. MEN jag vill inte hamna i en situation när jag lämnat yrkeslivet där jag inte har råd att leva vilket innebär avkall på resor, prylar och mat och dryck.

      Att sitta i en dragig kåk i dalarna är inte riktigt min syn på "frihet".

      @anon2 - äntligen en halvkränkt kommentar. Men du, väx upp och lär dig något av det goda livet. Silvertryffel? Du menar bergis vit tryffel från Alba och det är rätt gott..

      //Cm

      Radera
    3. Vi båda två checkade ut arbetsliv vid ca 50. Har köpt ett lyxhus på södra Europa och behåll huset här i Stockholm. Dubbla boende blir dubbla kostnader, bilar, räkningar, resor, försäkringar mm. Plus när man har tid då behöver man mera aktiviteter, golf, nöjesresor, vinprovning, champagneprovning, gourmet middagar, etc. Jag kan säga rakt ut att 10 miljoner i aktier räcker absolut inte för 2pers.

      Radera
  10. Nej, jag ger inte mkt för 4% regeln. Betydligt högre summor tycker jag krävs.

    Det många av de rel. unga frihetssökarna kommer att märka är att då åren går händer det trista saker som inte alls passar in i den fina modellen. Skilsmässa, sjukdom och annat trist. Tyvärr. Möjligen är jag mer pessimistisk än andra med andra erfarenheter, men nej, skaffa en betydligt större förmögenhet innan ni tar steget, det är i alla fall mitt råd..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi "unga frihetssökande" som varit med om separationer, dödsfall, skador.. kanske också insett att livet är skört och inte värt att skjuta på? Alla tänker olika och tar olika risker och jag respekterar allas val.

      Med vänlig hälsning Frihetsmaskinen

      Radera
    2. Hej Signs,
      Kan inte annat ett instämma.
      Att som ung och arbetsför att välja ett liv som fattig enligt EU:s norm för fattigdom är rätt tragiskt och naivt.

      Mvh//Cm

      Radera
  11. Även jag har definierat den ekonomiska friheten som att man inte ska behöva jobba alls efteråt. Inget "fuskande" med deltidsjobb!

    Min definition av hur mycket kapital som vi behöver för detta landade på mellan 10 - 15 miljoner baserat på hur "lyxigt" vi vill ha det (URL: https://egoninvestor.blogspot.ch/2017/05/tillrackligt-med-pengar-for-att-saga.html )

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. vill man göra det svårt för sig så ska man göra det, vill man göra det lättare så gör man det :). Att köra lite projekt då och då i en egen firma, kan väl mer klassas som hobby så länge man gör det när och hur man själv vill?

      Med vänlig hälsning Frihetsmaskinen

      Radera
    2. Att inte BEHÖVA jobba och att VILJA jobba är för mig två helt olika saker.

      För mig som legat stadigt på cirka 200 timmar i månaden i tio års tid vore det rena semestern att jobba t ex 20 timmar i månaden. Dvs en enorm frihet jämfört med tidigare.

      Radera
    3. Det jag syftade på var alla som är så inbitna på att ett tvåtimmarsprojekt i den ehägna firman är fusk att de sparar 10 år extra bara för att vara säkra på att inte behöva jobba en timme eftersom man "fuskar" då. :)

      Radera
    4. Jag förstår. Mitt svar var egentligen till Egon angående hans ord om "fuskande med deltidsjobb" men mitt svar lade sig under ditt svar till honom :)

      Radera
    5. Haha sorry, blev osäker precis efter jag postat, att det var så du menade :)

      Radera
    6. Jag håller faktiskt med er: Jobba en del är inte alls fel, eller mycket om man trivs med det. Det jag(!) definierar som finansiell frihet är just att inte BEHÖVA göra det. Skulle jag hamna i det läget själv har jag mycket svårt att se mig själv inte jobba alls.

      Radera
    7. Hej Egon!

      Jag har alltid tyckt att du har sunda tankar och än en gång håller jag med dig i ditt resoneman.
      Önksar dig en fortsatt trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  12. Intressant det du skriver om och jag håller med om att man ska ha möjlighet att leva som man vill, tex för mig med resor och annat. Personligen gillar jag inte 4% regeln, utan jag siktar på att leva på utdelningar och möjligen 1-2% uttag.
    Jag är 50+, och eftersom jag trivs på jobbet, så siktar jag på att sluta runt 60-års åldern just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nyttboende...
      Håller med dig och du har saoolikt redan arbetat ihop en extra trygghet i form av tjänstepension. Precis som du är jag rätt sval till 4% regeln och fokuserar främst på utdelningarna.

      Att gå i pension som 60-åring med tillräckligt kapital är inte helt fel och låt mig få veta om progressen. Se bara till att inte jobba för länge - du är sannolikt redan i mål..

      Mvh//Cm

      Radera
  13. Härligt att du ökat frekvensen på dina inlägg.

    Hur tänker du dig din exit i framtiden när du arbetat upp ett kapital även i bolaget?

    Ska du sälja firman och skatta hem pengarna i Sverige innan ni drar, eller planerar du nåt fiffigt skatteupplägg?

    Väldigt nyfiken, eftersom jag själv är lite i samma sits som du, även om jag nu inte riktigt är uppe i samma summor (fast inte långt ifrån)...... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha!
      Tack men det är eventuellt högst tillfälligt men jag ska försöka skärpa till mig.

      Jag har inte ränkt så mycket på hur vi ska hantera kapitalet i firman. Rätt mycket beror på hur Fru Cm kommer att resonera om hon vill vara konsult eller bli "hemmafru" på gamla dar.

      Spontant så tror jag att bolaget kommer att vara vilande efter vi lagt av att arbeta. Typ ta ut 18 000 skattefritt per år och sedan schablonutdelningen på ca 170 000 kronor.

      Tyvärr är det inte helt enkelt att komma undan Maggan trots att man lämnat landet och jag återkommer i nya inlägg kring det.

      Trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  14. För jävla bra (och roligt) skrivet Chansar Mest! Älskar hur du prickar rätt i väldigt mycket av det du skriver i inlägget.

    Själv skulle jag kunna sälja av mina privata bolag och sluta jobba om jag vill (utan att äta bark) men jag vill hellre att mina barn ska ha kvar bolagen så att även de och deras barn kan leva på/med/i dem i framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Aktiepappa!
      Och jag kan inte annat än att instämma i ditt resonemang vilket jag brukar göra..
      Trevlig helg på er båda!
      //Cm

      Radera
  15. Som tur är vi alla olika med olika mål. Jag har dock insätt att jag inte kommer fixa att endast småpyssla utan behöver "jobba" för att må bra, iaf ett antal år till.
    Jag tror också att man ska fokusera att ha ett roligt jobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Naturligtvis är vi all olika och trivs du med att jobba så är det bara till att gratulera!

      Själv så har jag inte speciellt mycket emot att yrkesarbeta även om jag tycker det är rätt trist att kliva ur sängen om morgnarna.

      Min största aversion är det usla klimatet med möker och kyla 6 månader om året och sedan är jag kanske inte helt inponerad över utvecklingen av landet.

      Jag mår nog bäst vid plus 20 och lite skumpa framåt eftermiddagen.

      Mvh// Cm

      Radera
  16. Huvudet på spiken: "Så kallad" pension då merparten verkar vara villiga att arbeta vidare i egen regi precis som övriga 400 000 egenföretagare i Sverige".

    SÅ trött på alla som låtsas att de kommit i mål, när det ända som hänt är att de valt att lämna en anställning till förmån för eget entreprenörskap.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför trött på dom, bättre att fokusera på sig själv :). Det är stor skillnad på att konsulta 45 timmar i egen firma och att skriva en bok, sälja lite bilder eller hålla en kurs i något roligt fritidsprojekt på någon dag i månaden eller något annat man gör på sina egna villkor. Jag jobbar 15h/veckan i egen firma men anser mig inte vara fri just för att jag kan inte välja att åka utomlands 4 månader om jag känner för det.

      Men, jag förstår ändå hur du tänker på ett sätt.

      Radera
    2. Kan tänka mig att "trött på" lät värre än vad det var tänkt. Vem avgör vad som är frihet för någon annan och är målet att slippa vara anställd så har man ju uppnått det. Men du förstod hur jag tänker och det är huvudsaken.

      Och lite trött blir jag faktiskt när man vill ge sken av något som inte riktigt stämmer överens med verkligheten ;)

      Radera
    3. Yes jag förstår hur du tänker. Att jobba i egen firma men vara bunden till jobb är ju friare än att vara anställd fast långt ifrån fri. Men att ha möjligheten att jobba med olika projekt precis när man själv vill är lite närmre och troligtvis där man hamnar efter ett tag i frihet. Jag tänker att man kanske hjälper till lite med saker man tycker är roligt och får en liten ersättning för det ibland. Det är ett intressant ämne och det ska bli kul att följa de som tagit steget nu framöver :)

      Radera
    4. Tack Snålcoachen!
      Även om det primära syftet med inlägget var att raljera och provocera en smula så blir jag rätt trött på alla inlägg om den där "friheten".

      Trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  17. Att likställa "frihet" med att "inte göra något/jobba alls" är inget jag ger mycket för - men det har att göra med definitionen av vad som är "jobb". Jag älskar att "jobba" med saker som ger groteskt dåligt betalt - nämligen kreativa aspirationer. Samtidigt är jag då ovillig att ha den levnadsstandarden som resulterar i att arbeta med detta utan en "frihet". Men det betyder ju att när jag blir "fri" och uppnår mitt mål, så kommer jag inte att sluta "jobba", utan istället ägna min tid åt det jag älskar att göra.

    Frihet för mig är att kunna göra vad man vill göra, utan att bry sig om den ekonomiska aspekten i relation till vilken levnadsstandard man vill uppnå. Det är inte att man ska ligga på en strand i 40 år, eller att man ska jobba deltid som konsult i 30 år för att man "behöver" pengarna.

    Jag tycker väl att kärnan i frihet är att, man ska inte längre vara motiverad av ekonomiska faktorer för att leva sitt dagliga liv. Det ekonomiska ska inte längre spela någon roll.

    Sedan om man vill leva som eremit, som medelsvensson, som lyxkonsumerare eller som miljonär...det är helt upp till en själv. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack sebastian för ett begåvat inlägg.
      Kan inte annat än att instämma med dig.

      Min egen önskan är att sysselsätta mig och "jobba" med något som faktiskt intresserar mig och ger mig glädje i vardagen. Jag har svårt att tänka mig att från ha jobbat 100 procent till att sätta mig på en sandstrand.

      Men precis som du är inne på så handlar det om att själv förkovra sig utan tvånget att dra in pengar.

      Trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  18. Hmm, anar lite dekadens här i tråden. Upp till var och en men personligen gillar jag att producera. Gärna kombination med rejäla passiva inkomster så att valet att göra si eller så för stunden kvarstår.
    Safiren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hey Safiren!
      Hela den här bloggen handlar om olika nivåer av dekadens :-)

      //Cm

      Radera
  19. Med tanke på din ålder är säkerligen Dylanreferensen "Gotta Serve Somebody" inte bortkastad här (https://open.spotify.com/track/760420tYNmNjFgi8bWvbop) Det viktiga nog är att personerna i fråga verkligen känner sig fria (fast kanske inte är det i verkligheten)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sååå jävla gammal är jag inte :-)

      //Cm

      Radera
  20. Den viktigaste parametern är ju egentligen boendekostnaden. Bor man i Stockholm behöver man ytterligare någon miljon för att klara boendekostnad inklusive amortering.

    Jag tycker dock att tre miljoner teoretiskt räcker under förutsättning att man har en låg boendekostnad. Fem miljoner skulle jag definitivt klara mig på, det skulle ge minst 10 000 kronor per månad i utdelningar efter att boendekostnader är betalda. Det är mer än vad mina genomsnittliga månadsutgifter går på idag. Det skulle innebära att jag kan lägga undan till någon resa per år och ändå återinvestera så att kapitalet fortsätter växa på marginalen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så att boendekostnaden är den största utgiftsposten om man bor i Stockholm. Vi har ca 15 000 i beoendekostnad (förvisso två boenden) exklusive amortering.

      10 000 kronor per månad är inte dåligt och man kommer garanterat att kunna leva på det. Men jag tycker nog att man ska skilja på vad som krävs för att överleva och att leva.

      Jag har själv levt på studielån under många år och det funkar. Skulle jag vilja leva det livet igen? Nej, tror inte det...

      Trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  21. VAD SKÖNT att få ett lite mer "sansat" perspektiv! Inte fel på Farbror Fri, Onkel Tom och Erik och Alexandra m. fl., det är jättebra att de visar på möjligheterna att pensionera sig/ta friheten/göra något annat. Att det inte behöver vara så svårt (ekonomiskt) att faktiskt följa sin dröm. Men deras drömmar är långt ifrån mina.
    Jag har inget behov av en Tesla-SUV (det där med Ferrari är helt ute har jag förstått). Vi bor, efter Stockholmsmått, ganska billigt. Jobbet är ibland jättekul och emellanåt dötrist. Att hoppa av och bara köra konsultrace ibland funkar inte i min bransch, lärarvikarie är inte min grej och sjukvården intresserar inte (har inte utbildningen heller).
    Så hur mycket pengar behöver jag då för min frihet? Ja allt mellan 5 och 15 miljoner enligt alla "mallar" som finns att räkna på. Ska jag räkna in pensionssparandet? Familjens gemensamma tillgångar eller bara mina egna (för att räkna på när JAG kan bli fri)? Vilka kostnader kan dras ner, som jag TYCKER ÄR VÄRT ATT DRA NER PÅ? Vad vill jag göra? Kommer ”ledigheten” kosta mer än när jag har ett heltidsjobb som gör att jag inte hinner göra roliga aktiviteter?
    Nej, att tvinga en 8-åring att åka till en match kl 8.00 en söndagmorgon i Kungsängen eller Gustavsberg (eller nåt där emellan) kommunalt bara för att jag inte vill kosta på en bil är inte min grej (info för er som inte bor i Stockholm så är vissa sporter såna att man har tävlingar på en radie 30-40 km från Stockholms slott, med usla kommunikationer, särskilt om man själv bor ”på tvärs” därifrån). Har jag skaffat barn och de vill hålla på med sitt fritidsintresse så får jag ta det, inklusive kostnader i tid och pengar (utrustning mm). Alltså har vi bil. Och lägger tid på att åka med barnen dit de ska för dagen (vilket oftast är trevligt). Barnen är också en anledning till att våra längre resor tyvärr går på tider när det är som dyrast. Jag tycker inte det är värt att be om ledigt från skolan och sen ska de göra massor av skolarbete ändå på resmålet, när vi ska vara lediga.
    Att sluta jobba och bli "frivilligt arbetsfri" (i brist på bättre ord) funkar nog om man bor i Rinkeby eller Djursholm, där finns det många andra som är lediga på dagarna som man kan umgås med om man är en så social person som jag (obs att jag raljerar lite här, men lite sanning är det nog). Annars skulle det bli lite trist efter ett tag.
    Men jag är precis som herr CM lite äldre än de flesta läsare (även om jag inte vill erkänna det) och inser att det är inte så många år kvar tills jag får börja ta ut pension, om jag vill. I samma veva kommer barnen troligen ha flyttat hemifrån, eller i alla fall ha slutat gymnasiet och börja jobba, resa eller plugga på annan ort. Till dess så har både inkomsterna och investeringarna ökat och utgifterna minskat. Och jag kanske har kommit på vad jag egentligen vill göra. Utan att göra avkall på MIN bekvämlighet.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack spargisen för en trevlig kommentar!

      Och dessutom tycker jag att du har jävligt begåvad och avslappnad inställning till livet -en person som jag gärna skulle ta några öl med.

      Precis som du är inne på så skiljer sig levnadssituationenen rätt rejält om man är ung förälder med barn eller om man "kommit upp i åren".

      Tack än en gång för kommentar och hör av dig om du har tid för en AW.

      Mvh//Cm

      Radera
    2. Tar gärna en öl. Hör av mig, på nåt sätt.

      spargrisen

      Radera
  22. ”När har man tillräckligt med pengar?” var ju frågan.
    Boendet/boendena betalda, bilen/bilarna och båten/båtarna helt ägda samt ca 15 MSEK i aktieportföljen bör kunna ge en dräglig tillvaro.
    Så om en 3-5 år kanske?

    Lycka till!
    /H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej H!
      Låter sunt och det är väl där vi själva siktar på!
      Allt avbetalt och 15 Mkr borde funka oavsett ålder för "pensionen".

      Trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  23. Kul inlägg och det känns bra att jag inte är den enda som tycker att det är märkligt att det enda målet med ens sparande är att slippa jobba. Själv tror jag att jag skulle sakna det sociala och fokusera alldeles för mycket på hur många kronor jag har och att uttagen inte får överstiga en viss summa, för då kommer pengamaskinen att minska för snabbt. Någonting har hänt i Sverige, för om ens högsta dröm är att slippa löneslava så tror jag att man är på fel jobb och det är dags att söka sig till något annat. Ett arbete, även om man inte jobba för pengar, är olika för olika människor. För en del är det endast att dra in stålar så man kan betala sina levnadskostnader, för en annan så är det att uppfylla en dröm.

    Jag tänker också på nästa generation. Vad skulle det sända för signaler? För ett land så är det katastrof om majoriteten av befolkningen tänker att deras enda mål är att sluta arbeta och gå i pension. En klok man sa till mig att "pengar får aldrig vara ett mål, utan det är endast ett resultat av ditt arbete". Jag tror inte att jag förmår att sluta arbeta, men det vore skönt att slippa vara på ett jobb som man avskyr bara för att det är det bäst betalda jobbet man kan få.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Prius!

      Sunda tankar!

      För egen del är inte det primära att slippa det vanliga löneslaveriet då jag lyckligtvis passerat det stadiet.

      Initialt så var det kanske inte behovet av lönearbete som lockade mig att sluta att yrkesarbeta utan så är så trött på klimatet och att det är mörkt 6 månader om året. När man kommer upp lite i ålder så är det inte helt enkelt att ta ett nytt jobb om man inte behärskar spåket och jag är nog rätt krävande gällande arbete och ersättning. Jag kan inte se mig att flippa burgare på McD i min ålder.

      En annan aspekt som påverkar min ambition att lämna landet så snart vi har möjlighet är att jag anser att utvecklingen i Sverige är rätt förfärlig. Visst - det finns peobel i övriga länder i Europa men det som pågår på hemmaplan är så fruktansvärt illa.

      Trevlig helg på dig!

      //Cm

      Radera
    2. För min del skulle jag nog vilja flippa burgare på McD om jag var ekonomisk oberoende då jag gillar högt tempo och systematiskt arbete. Tyvärr betalar McD för dåligt för mitt leverne, men drömmen dit finns ju kvar =).

      Radera
  24. En bra ledtråd till när man har tillräckligt med pengar är när man skriver ett inlägg som filosoferar om man har tillräckligt med pengar. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lika vis som alltid!
      Du är bergis en strateg och schackspelare?

      Önskar dig och hustrun en riktigt bra helg!
      //Cm

      Radera
  25. Mina two cents:
    Nu var det väl länge sen senaste inlägg... Tycker det är dags för din syn på HM. Back långt mer än en kvarting i portföljen, hur tänker du? öka, minska eller sitta still o titta från sidlinjen? Sen ser jag med spänning fram emot din analys när vi går in i valtider. Kan man räkna med några slevar mot en o annan politiker? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Det är värre ån så! Fy fan vad stålar jag förlorat på HM.
      Själv sitter jag still och slickar såren.

      Försöker få till et inlägg om det under helgen.

      Och SJÄLVKLART så kommer jag att ha åsikter om den kommande valrörelsen :-)

      Sköt om dig och trevlig helg!
      //Cm

      Radera
  26. "Kul inlägg och det känns bra att jag inte är den enda som tycker att det är märkligt att det enda målet med ens sparande är att slippa jobba. Själv tror jag att jag skulle sakna det sociala och fokusera alldeles för mycket på hur många kronor jag har och att uttagen inte får överstiga en viss summa, för då kommer pengamaskinen att minska för snabbt. Någonting har hänt i Sverige, för om ens högsta dröm är att slippa löneslava så tror jag att man är på fel jobb och det är dags att söka sig till något annat. Ett arbete, även om man inte jobba för pengar, är olika för olika människor."
    Jag förstår inte det här. Det är väl konstigare att säga att man jobbar för att få umgänge. Nån måste man väl hitta att umgås med utan att han/hon är tvungen, dvs för att att det är en del av jobbet. :) Nog jobbar 99% av alla för att dra in stålar? Om man frågar någon på fabriksgolvet var som hekst i världen om han/hon jobbar för att förverkliga sig själv eller för att dra in pengar till mat och tak så tror jag 99% skulle säga pengarna. Är der inte så att man har blivit så inkörd på att man måste jobba att man ser det som enda sättet att leva? Om jag kunde leva på räntan och ge mina barn en del så skulle jag nog snabbt kunna hitta på saker att göra som skulle bidra mycket mer till samhället än mitt jobb idag. Och som var mer kreativt. Du kanske tillhör den exklusiva 1% som känner att man är på precis rätt plats men jag tillhör den stora massan. Skit också!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar skämta om att även om jag var ekonomiskt oberoende så skulle jag jobba kvar bara för att göra livet surt för kollegorna =). Nog kan det vara för att jag är lite introvert och har det tufft med det sociala. Därför är jobbet ett utmärkt sätt att få en lagom dos för att inte slita ut en. Jag brukar tänka argumentet att Sverige måste ha en karensdag för annars så skulle folk ha en en massa måndagssjukskrivningar. För min del har det aldrig varit en issue om det är 0, 1, eller 10 karensdagar. Jag går till jobbet tills jag inte kan resa mig ur sängen. Så det är inte antalet karensdagar som bestämmer om jag är hemma eller inte. Kanske är jag konstig. Det är bara titta på hur de rika gör med sina barn. Inte låter de vettiga föräldrarna barnen att driva runt. För de skulle ju aldrig mer behöva jobba för pengar. Jobb stärker karaktären så det är därför det är så viktigt för ungdomar att få ett jobb. Inte för att de måste för att överleva, utan för att bli en del av samhället.

      Radera
    2. Har man barn tänker man mycket på sånt.
      Jag ville bredda perspektivet. Jag tänker det är bra att inse hur få det är som har ett posh jobb med tid för utveckling, bra miljö, vänliga chefer etc. Jag känner en kille som jobbade med att riva. Alltså för en firma som de stora byggfirmorna ringer in för att ta ut asbest och annat skit när man ska renovera hiss-schakt t ex. Man hänger i armkrok i sina egna kläder i ett svettigt mörkt schakt och sliter ner asbesten. Det är i Sverige, inte Bangladesh. Tänk dig hans reaktion när kvällstidningarna skrev om hur hemskt det är att jobba på Bingolotto.:)

      Radera
  27. PS
    Mitt svar är avbetalt hus med uthyrningsdel, 500k i cash och tio miljoner i Nordnets superfonder. Då skulle säga upp mig (oss).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kaktus för ett jävligt begåvat och trevlig inlägg!

      Jag tror att jag i mångt och mycket resonerar precis som du.
      För min del är kanske inte den största böran själva lönseslaveritet utan möjlighet att bosätta mig vart jag vill med ett bättra klimat.

      Jag instämmer helt med dig att yrkesarbetandet till stor del är en sociala grej och det kommer att vara et avbräck när man väl väljer att sluta att arbeta. Jag har många gånger bevittnat grovarbetare som gråtfärdiga tvingats bort från sitt arbete när de gått i pension.

      Själv anser jag att du har en sund apporach och med 10MKR i avkastande fonder och en hel del cash så kan man försöraja en familj.

      Sköt om dig,

      //Cm

      Radera
  28. I scream, you scream. We all scream for....

    - Månadsrapport!

    och en lagom dos klarsynt observation/analys av vardagen och skeendena

    /Kalle

    SvaraRadera
  29. Prius, det Ligger mycket i det du säger. När man är 20 år är det förstås jättesvårt för de flesta att ha styrfart om man inte har hjälp av att vara på en arbetsplats, inlämningsuppgifter i studierna osv. Men för en medelålders person som jag själv så menar jag att det är annorlunda. Man kan ordna utrymme för sig att leva pålite olika sätt. Arbetslivet ser inte längre ut så att det bara är 8-5 eller arbetslös som gäller (om man inte vill se det så). Man kan lönejobba 50% och renovera ett gammalt hus resten av sin tid. Eller jobba upp en verksamhet på 50% som kommer gå med vinst så småningom. Men det är väldigt svårt om man inte som CM har dragit ihop en rejäl egen stash. När fler upptäcker det här kommer det bli fler som lever mer fritt och det blir då lättare att ha ett socialt sammanhang även utan fikarummet på sitt jobb.

    SvaraRadera
  30. Jag har en obelånad lägenhet på 6M, 6.2M hos nätmäklaren, ca 300K i crypto och lever väldigt enkelt - är jag fri? Ibland känns det som att jag arbetar för att alla andra gör det och att jag är så "duktig"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är definitivt ekonomiskt super fri, men uppenbarligen inte psykiskt fri.

      Skynda dig att fixa det sistnämnda, tiden går livet rinner iväg.

      Radera
    2. Men tack för ett svar spot-on - mitt problem tycks vara ett oproportionerligt trygghetsbehov. Har nu ordnat fyra månader tjänstledigt för att resa och testa att vara fri, så får vi se om det ger mersmak.

      Radera
  31. Intressant ämne. Några tankar
    1. Personligen skulle jag exkludera alla former av ägt boende från kapital
    2. Utgår ifrån att det relativt låga ränteläget/inflation är bestående, vilket innebär att man kommer tvingas ta av kapitalet
    3. Simulerar för att portföljen ska tåla minst -30% börsnedgång - i början av pensioneringen
    4. Räknar med totalavk för aktier om 4% och räntebärande om 1% (nom)
    5. Räknar med ngn form av förmögenhetsskatt och/eller höjd kapitalskatt på egen pensionsavsättning

    Kanske väl försiktiga antaganden men passar för min del

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Personligen skulle jag exkludera alla former av ägt boende från kapital."
      Det beror på.:)
      För alla som amorterar på sina bolån som ett slags räntesparande och för att öka sin nettoställning så blir det fel att räkna så. Det är ju skillnad på om man amorterat en halv miljon, eller om man eldat upp en halv miljon i öppna spisen. För mig är det viktigaste hur stora levnadsomkostnader vi har och vill ha och därför hur mycket vi behöver dra in. Räntorna är en del av det. En annan sak är hur stor buffert man behöver. Hur mycket belånad man är spelar in i det. Personligen vill jag amortera nu när PE är så uppskruvat för att kunna minska amorteringarna framöver vid en sättning på aktiemarknaden.

      Radera
  32. Har du slutat blogga helt nu?

    SvaraRadera
  33. Kul och inte alls särskilt kontroversiellt inlägg... Ekonomiskt oberoende är för mig att kunna göra vad man vill, leva hur man vill och göra det utan att vara beroende av att arbeta.

    Om man sedan sparat ihop pengarna i förväg eller om de trillar in i form av passiva inkomster kan vara egalt.

    Skulle jag vilja leva ett liv som är precis likadant som när jag förvärvsarbetat och varit höginkomsttagare, hinner jag väl dö innan jag hunnit spara ihop de pengarna.
    Alternativt leva "som en råtta" både medan jag arbetar och sparar som en galning OCH göra detsamma sedan när jag slutar jobba.

    Nåväl grunden är väl varje enskild persons eget val och definiering av "livskvalitet". Jag har exempelvis full förståelse för att alla gör sina egna värderingar av vad som är viktigt i livet. Exempelvis känner jag personer som av hälsoskäl, väljer att sluta arbeta för att leva på förhållandevis sparsamma månadsbelopp. Men detta för att ta tillvara på livet, familjen osv.

    All respekt till alla som gör olika val, oavsett om de väljer att leva lite snålare eller inte. Men ja, jag håller med någon i tråden som nämnde barnens väl och ve. Det är viktigt att barn får känna sig inkluderade i samhället, oavsett om en annorlunda och "extremt ekonomisk livsstil" sker frivilligt eller ofrivilligt.

    SvaraRadera